Det är svårt att vara ödmjuk...

... när man vet att man är bäst. Känns så nu, fast riktigt så var det faktiskt inte igår. Jag var försjunken i tankar och tvivlande, kommer jag någonsin komma någonstans karriärmässigt eller kan jag ens något? Så damp resultaten in i mailen,

Vi fick A på uppsatsen

Skuttandes kom jag hem på natten, hoppade in hos mina mer eller mindre vakna föräldrar och bubblade av glädje. Min alltid lika stöttande far sa, Ja, då är det bara att ta tag i nästa uppsats. Så var jag nere på jorden igen.

Skit i det. I dagens solsken ska jag & Malin se Dalí utsällningen, fylla upp kulturkvoten.