Kan vara den klokaste iakttagelsen av Alanis själv. Detta lilla, irriterande svarta sattyg som förstör idyllen. Är det inte typiskt? Personligen har jag 2 incidenter som förmodligen hände Alanis också, när hon kom på detta.
Scenario 1: Jogging i skogen. Jag börjar äntligen få upp tempot och känner de lätta stegen mot marken. Nästan lite Baywatch feeling och allt känns perfekt- det är nästan roligt att springa. Så plötsligt bryts hela den hurtiga förtrollningen, då en fluga flugit rakt in i halsen på mig och istället för fågelkvitter hörs rossliga hostningar av något som kan tolkas som en katt som försöker spy upp en hårboll. Idyllen förstörd och joggingen byts ut mot hulkningar och irriterad promenad.
Scenario 2: Promenad med hunden. Runt småvägarna bland de dyra villorna med den oslagbara utsikten strosar jag och vovven sakta fram. Dagen är perfekt, inte för varmt och solen lyser på hustaken. Himlen är klarblå och de fluffiga molnen spelar ett härligt skådespel av fluffiga pjäser. Tills allt blir svart och en liten ettrig fluga än en gång flugit in i ögat på mig och sänkt ett mörker över min harmoniska sinnesstämning. Igen.
Säg vad du vill Åsa, men fåglar är nog inte så dumma djur ändå. Ska investera i ett antal tror jag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment