Vardagsmysterier

Gnäll. Det ekar genom korridorerna, på gatorna, caféer och förbipasserande mobilpratare. Alltid finns det något att gnälla på. Framförallt är ALLA stressade. Över allting, konstant. Jag blir så trött på alla klagomål av människor som egentligen inte har mer att göra än någon annan. De flesta har mycket att göra och det finns alltid någon annan som gör det 3dubbla, men inte klagar. Som en väldigt klok tös sa över en kaffe igår, " De som har tid att klaga, klagar. De andra finner sig i det och jobbar på". Jag förstår att man kan ha fullt upp och vara stressad, men vad sägs att om att lägga energin på att lösa problemen istället för att klaga?

Några som garanterat är till för att förpesta tillvaron måste vara "club-fotografer". De förevigar fulla, svettiga och trötta människor med hälften av sminket nedanför ansiktet och skjortorna felknäppta med läppstiftmärken på kragen. Nära detta elände är avbildat läggs det dessutom ut på internet. Varför? Jo, för att dom som han ringa innan och få sina bilder retuscherade ska kunna visa vilken klubb dom var på och vad de drack. Nej tack. Vill jag ha kort använder jag min egen kamera.

Kommer JIBS studenter någonsin lära sig prata rent? På Internationella handelshögskolan pratas ett eget språk där man "rejectar noll hypotesen", "aldrig kommer på ett bra purpose" eller highlightar viktiga issues". Språket Jibsy uppkommer eftersom vi pluggar på engelska, pratar svenska, inte kan tänka på 2 saker samtidigt och har utbytesstudenter från världens alla hörn. Det slutar bara i en salig soppa. Får gå talkurs när jag tar examen.

Slutligen, varifrån kommer klösmärkena som pryder min panna när jag vaknar på morgonen? Jag vet inte vad som händer när jag befinner mig i koma, men jag kanske var i en catfight på riktigt, för klöst i pannan är jag! Mycket mysko.

25